Hur snabbt har inte det här året gått egentligen? Helt sjukt när man tänker tillbaka och inser hur mycket som har hänt på så himla kort tid. Mitt liv ser väldigt annorlunda ut idag än det gjorde för ett år sen. Jag har bytt ut stor del av mitt umgänge, vinkade adjö till en av mina så kallade bästa vänner i början av året, valde bort människor som fick mig att må dåligt och ger istället allt till de som får mig att må bra. Jag har lärt mig vad lycka innebär, men även vad det inte innebär. Samtidigt som jag varit väldigt lycklig har det även varit många kvällar av ångest. Såna kvällar då man inte ens förstår varför man är ledsen. Jag har svårt att vara ensam, ensamhet har kommit till att bli min största rädsla. Det är svårt att beskriva den här perioden, många blandade känslor. Försommaren var nog den period då jag var som lyckligast. Spenderade nästan varenda lediga stund med Lina och Lotta och det var även då jag träffade han jag idag kan kalla min pojkvän. Har så otroligt många bra minnen från den här tiden och jag var helt enkelt lyckligast i världen. Jag har även lärt mig att öppna upp mig själv, till viss del. Jag har lättare att prata känslor och säga hur jag egentligen känner, något jag för det mesta höll för mig själv förut. Jag har för första gången sagt jag älskar dig till någon, och jag är evigt tacksam att jag mött den finaste personen som finns.