Kissen på bilden har funnits så länge jag kan minnas. Faktum är att den bara är 3 månader yngre än vad jag är. Den hann precis fylla 19 år innan den fick somna in i lördagskväll.
Den mår bra nu, och mormor är säkert glad att "gammelmaja" gör henne sällskap i himlen. ❤️

De senaste veckorna har jag jobbat som resurs/vikarierande lärare i grundskolan. Jag trivs, faktiskt mycket bättre än jag trodde jag skulle göra första dagen jag klampade in där, och ångest hade jag!! Jag, lärare? Fanns väl inget med läraryrket som tilltalade mig och när man själv gick skola och någon lärare frågade om man inte var lite intresserad av yrket ändå så skakade man på huvudet och skrattade dumförklarande. För en och en halv månad sen trodde jag inte heller att jag skulle hamna där, men se hur tokigt man kan hamna när man gör något i impuls. Ett kort mail en fredagseftermiddag och ett telefonsamtal 10 minuter senare "kan du börja på måndag?" och på den vägen är det. Jag ångrar mig inte. Klart att man börjar fundera lite hur ens framtid kommer se ut, jag har nu provat på två helt olika yrken och trivs bra med båda. Drömmen är ju, som det varit de senaste 5 åren, utbildning inom naglar och även hår. Planerna på att utbilda mig redan nu i höst gick åt skogen. Ja, jag måste erkänna att jag blivit snål, men även rädd. Dessa pengar har jag samlat ihop under drygt ett år, det är alla mina sparpengar, om jag lägger allt jag äger på en utbildning är jag rädd att jag inte kommer försörja mig på det efteråt. Förstå hur länge det tar att bygga upp en kundkrets! Hur skaffar man ens ett eget företag? Jag var ca såhäääär nära att för någon dag sen impulsanmäla mig till nästa nagelkurs som sätter igång 31/10, alltså knappt en vecka i förväg. Jag hejdade mig och blev lika feg som innan igen. Varför är vuxenlivet så svårt?