I fredags vankades det 90-tals fest. Det var kul, känns som att det är jättelänge sen jag hittade på något, men det blir väl så när man jobbar mycket helger. Har även kommit fram till att jag jobbar varenda helg fram till Valborg (förutom den helgen som vi åker till London, som jag visserligen var inbokad jobb på även då men som jag fick tacka nej till) men förutom det så är det såå skönt att äntligen gå på schema!! Även fast det var ganska praktiskt att få välja själv när man vill jobba och inte så är det otroligt bra att få veta i förväg hur mycket man kommer få jobba och slippa vakna av sms och samtal 6 på morgonen. Hade lite tveksamheter för några veckor sen och velade fram och tillbaka med vilket jobb jag skulle välja. Där jag jobbat i töre kände jag mig trygg, det är något speciellt med att jobba i hembygden. Alla känner alla, alla vet vem jag är, många av dom jag jobbade med har även jobbat med både min mamma och min mormor, det skapade en "hemmakänsla" på något vis och det gjorde att jag trivdes så himla bra. Men eftersom jag är outbildad inom vården så visste jag att jag inte kommer ha någon framtid där. Och jag ångrar inte att jag till slut valde Ica, alla där är också så himla trevliga och välkomnande och trots att jag bara jobbat där sen i november så känner jag mig redan som en i gänget. Men för det så hoppas jag inte att jag kommer måsta överge vården helt, för det är verkligen ett yrke jag tycker om. Det ger så himla mycket och även om det är tungt så är det så kul att få så mycket uppskattning tillbaka (oftast).

Vardagen rullar på och jag tycker det känns som att jag mest jobbar och jobbar nu för tiden. Jag är något less på semlor nu, men i övrigt trivs jag med mitt jobb. Jag älskar att arbeta med händerna och vill kunna använda mig av kreativitet, därför passar bagerijobbet ganska bra för mig. Jag har ett så himla stort sug just nu av att få utbilda mig. Jag vill nunununu och desperationen har även fått in mig på andra spår än det jag bestämt mig för flera år sen för, har till och med tänkt tanken på florist?! Kravet är ett kreativt arbete. Men jag måste sansa mig och vänta till jag faktiskt kan göra det jag vill göra på riktigt, det känns bara så lönlöst, jag vill ju nu!!