Var börjar vi? Jag vet inte om jag ska sammanfatta 2015 som bra eller dåligt, kanske lite av båda eller varken eller? Periodvis. Egentligen har massor av nya saker hänt även om det känns som att 2015 varit ett händelselöst år. Jag har ju faktiskt tagit körkort, skaffat bil, fått mitt första riktiga jobb, rest på egen hand och fyllt 18 år, nu mera myndig. Årets första dagar var väl sådär. Eller egentligen rent ut sagt skit. Ni vet när man gått runt och bekymrat sig över något hur länge som helst men inte vågat göra något åt det och sen kommer det ett tillfälle då man bara inte står ut mer? Precis så. Men redan 18 januari firade jag och Jonas ett halvår vilket var jättemysigt, jag stod för middagen och sen badade vi bastu och bubbelbad. Herregud, snart har vi varit tillsammans i ett och ett halvt år. Vad har hänt egentligen och hur kan tiden gå så fort? Känns som att det var igår vi satt i bilen mitt i natten utanför mitt hus och gav varandra den där nervösa första pussen, jag satt just och pratade och tackade för skjutsen och undrade hur han ens ids köra hem mig när klockan är 4, när hans läppar landade mot mina. Nervös och oförberedd var jag. Vi fick aldrig någon såndär sagolik första kyss, men det är något vi skämtar om idag och jag kan tycka det är lite gulligt. Ibland saknar man dom tiderna, när man förberedde sig i timmar innan man skulle träffas, ständigt nervös och pulsen när hans namn dök upp på mobilskärmen. Inte för att jag skulle vilja att vi hade det så nu och fortfarande står och trampar på steg 1, men det var en rolig period i mitt liv. Sommaren 2014.

Men om vi fortsätter med 2015 då, i februari fick jag för första gången fira alla hjärtans dag med någon jag kan kalla min pojkvän. På morgonen steg vi upp alldeles för tidigt för att skjutsa hans mamma till flygplatsen. Bakis var jag också. Jag la mig i baksätet och kved om att han skulle gå in på ok och köpa mig en dricka. Sen slutade det i alla fall med att vi åt hotellfrukost i Luleå, sen åkte vi hem och sov och vaknade inte förrän middagsdags. Kvällen spenderade vi hemma i soffan med tillbehör framför Melodifestivalen. 

Under sportlovsveckan bodde jag praktiskt taget hos Jonas, och det var då jag drog på mig öroninflammationen som jag trodde att jag skulle dö av. Det var även då vi eldade sönder asfalten utanför hans hus. Mycket mer värt att ta upp hände inte under vintermånaderna.

Om vi spolar fram bandet till ungefär juni, här gick jag ut mitt näst sista år på furuhedsskolan och i samband med det åkte jag till Rhodos. Det var en bra semester som bjöd på massor av skoj och sol (nästan för mycket, aldrig bränt mig så mycket i hela mitt liv, huden är ännu skör på mina ben) men jag kommer ihåg hur jobbigt jag tyckte det var att vara utan Jonas, så långt borta i en vecka. En vecka är ju ingenting, men jag tyckte det kändes som en månad. Sen fyllde jag 18 år och började jobba. På min självaste 18 års dag jobbade jag delad tur vilket inte är att hurra för, men fick ju i alla fall ha ett litet kalas med familjen och sen på kvällen åkte vi en sväng till Luleå hamnfestival. I födelsedagspresent fick jag då Stockholmsresan av Jonas som blev av i augusti, något jag sent glömmer, vi hittade på massor av roligheter och jag skulle mer än gärna göra om det. I juli firade ju jag och Jonas ett år också. Den dagen blev inte riktigt som planerat, men det slutade bra och vi åt till slut middag på Arvids som det var tänkt. 

Sen påbörjade jag mitt sista år av skolan. Det ska bli skönt att gå ut på ett sätt, och självklart ska det bli hur kul som helst med student och allt vad det innebär, men sen när sommaren är över och man för första gången i hela sitt liv inte går tillbaka till skolan utan måste klara sig helt på egen hand, hur ska det gå då? Jag känner mig inte ett dugg redo för det men det hinner förhoppningsvis ändras. Jag längtar hur mycket som helst till både balen och studenten, båda klänningarna är fixade för länge sen och jag är så himla sugen på att använda dom. Bara mössan kvar nu.

Hösten rullade på som vanligt, skola och en del jobb. I september överraskade jag Jonas med en hotellnatt och middag på cgs vilket var mysigt. Efter det bodde vi en hel vecka hos min syster som var utomlands, vi skämtade och sa att nu får vi öva oss på att vara sambos. Förhoppningsvis är det kanske inte så himla långt borta nu. Sen kom oktober och jag började på körskola och efter ett par lektioner satt jag sen där med körkortet i handen i november månad. Det kändes konstigt att få köra helt själv, nästan som om jag gjorde något olagligt. Så himla skönt att det är bortgjort i alla fall. Där någonstans emellan hade vi ju halloween också när vi gjorde ett besök på sandträsk sanatorium, ett test för mitt psyke men jag avled i alla fall inte! Haha

Under november och december kan jag inte komma på att jag gjort mycket mer nödvändigt än att gå skola och jobba. Sen har jag även sökt mig till en tredje arbetsplats och det känns bra, fast egentligen längtar jag allra mest till jag kan lägga arbetskläderna på hyllan och kunna kalla mig själv för nagelterapeut.